Månadens fokus juli: Att landa när tempot sjunker

Små, varsamma steg i sommarens lugn hjälper dig hitta återhämtning. Vad vill få ta plats när tempot sjunker?

Nu är vi en bit in i sommaren. För vissa har det blivit lite lugnare. För andra rullar det på – med sommarlovslediga barn, besök, resor eller sociala planer.

Men oavsett hur sommaren ser ut just nu, kanske något i dig börjar skifta, börjar röra sig. En längtan. Av något som vill få mer plats. Kanske är det först när tempot sjunker – om så bara lite – som du hör det.

När stillheten väcker något annat

För vissa kommer rastlöshet. För andra – känslor som man inte hunnit känna under våren.

Det är inte ovanligt. När vardagens brus tonas ner blir det ofta lättare att höra vad som pågår inuti.

Men det kan också göra att det som tryckts undan kommer fram. En oro, en sorg, en längtan.

Du kanske inte vet vad du längtar efter. Men det kan vara värdefullt att lägga märke till att något rör sig. Att något i dig kanske vill få ta mer plats – även om det är otydligt just nu.

Små steg i din egen rytm

För oss som är högkänsliga behöver återhämtning alltid få finnas, men det behöver inte alltid vara ett stort projekt.

Tvärtom – de små, återkommande stunderna kan ofta räcka långt. Små stunder där du inte försöker förstå, förändra eller fixa – utan bara lyssnar inåt.

Det kan vara så enkelt som att:

Blunda en stund när du står i kön i mataffären.
Sitta tyst med en kopp te på morgonen.
Lägga dig på rygg på gräsmattan eller på ett svalt golv och känna andetaget.

Det handlar inte om att prestera vila. Det handlar om att börja ge plats för dig själv – i små steg.

Så här gör jag i sommar

Tidigare brukade jag planera mycket på somrarna. Jag ville “ta vara på tiden” – resa hit och dit, göra saker, hinna träffa folk. Speciellt om vädret var bra.

Det gör jag inte längre. Precis som under andra årstider har jag fått anpassa mig till mig. Till det jag klarar av och mår bra av. Där kropp och sinne hänger med.

Jag plockar oftare undan mobilen.

Jag leker mer med min dotter – vi skrattar, hittar på saker, är barnsliga tillsammans. Verkligen leker, trots att hon snart är 12 år.

Jag går barfota.

Jag njuter av trädgården – och försöker inte bara hinna “få något gjort”.

Vi reser inte bort, men ibland tältar vi – för att somna och vakna i naturen.

Och jag har förstått att jag behöver innedagar ibland, även när det är vackert väder. Eller kanske just när vädret är vackert en längre period. Då behöver jag dra mig tillbaka till lugnet där inne.

De senaste somrarna har jag börjat hitta ett sätt som fungerar för mig när det gäller jobb och semester; jag jobbar två till tre dagar i veckan under hela sommarlovet – en rytm som ger mig både vila och viss struktur. Det passar mig.

Och jag har lärt mig att lägga märke till signalerna. När det blir för mycket – kanske inte i kalendern, men inuti – då pausar jag.

Ibland räcker det med att gå ut. Att lägga mig på gräset, känna vinden mot huden och låta blicken vila upp i himlen. Då brukar andetaget hitta hem igen. Det är som om kroppen viskar: Du får släppa taget nu. Det är okej att bara vara.

💭 Vad vill få ta plats hos dig?

Du kanske inte har ett tydligt svar – och det behöver du inte. Men ibland blir något lite mer hörbart när tempot sjunker. En längtan, en känsla, en aning om att något vill mjukna eller få mer utrymme.

I höst - nästa steg

I höst öppnar jag åter kursen Balans för högkänsliga – för dig som vill fördjupa det här lyssnandet och ge plats åt det som känns viktigt inifrån.

Kanske finns det redan en ton av längtan där – tydlig eller vag.

Du behöver inte förstå den. Det räcker att den får finnas.

Med värme
/Ann-Mari