Månadens fokus juni: Små steg till sommarens återhämtning (del 1)
Ann-Mari Asp 
Känns sommaren ännu inte så vilsam? Här får du ett första steg till återhämtning – och en guidad paus att landa i.
Juni är här – och med den kommer ljuset, värmen, grönskan och… kanske fortfarande fulla kalendrar.
För många är den här tiden långt ifrån vilsam. Kanske har du skolavslutningar, deadlines eller sociala planer som staplas innan semestern ens hunnit börja. Kanske är du trött – men känner ändå att du “borde passa på” när det är fint väder.
Du är inte ensam. Många av oss fortsätter i vardagsläget ett tag till – även när kroppen längtar efter vila.
Och det är just i den här övergången som något viktigt kan få börja. Inte genom att förändra allt, utan genom ett litet steg.
När kroppen inte hunnit ikapp
Vi kan längta efter återhämtning och tro att den ska komma av sig själv, bara för att vi vill det – eller för att vi tycker att det borde vara dags. Men nervsystemet fungerar inte så.
Om du har haft ett högt tempo länge – eller tagit in mycket omkring dig – så fortsätter kroppen ofta i samma spår, även när du egentligen har tid att landa.
Det kan kännas märkligt att ligga i hängmattan och ändå känna ett inre brus. Eller att inte riktigt kunna slappna av fast allt på ytan ser lugnt ut. Och ibland kommer dessutom dåligt samvete – borde jag inte vara mer tacksam, mer harmonisk, mer… somrig?
Men vila är inte något vi bara ställer om till. Det är något vi gradvis närmar oss.
Återhämtning i mikrosteg
För oss som är högkänsliga kan små stunder av närvaro ofta göra stor skillnad, ibland till och med mer än stora förändringar. En mikropaus – som att stanna upp i 30 sekunder och känna in kroppen – kan vara precis det du behöver för att börja växla ner.
Det kan vara:
- Tre medvetna andetag innan du kliver ur bilen.
- Att känna fötterna mot marken när du står i kö.
- Att lägga märke till vinden mot huden, utan att göra något åt det.
Det handlar inte om att prestera vila. Det handlar om att närma sig sig själv, en liten stund i taget.
Just det här har vi senaste veckan utforskat i programmet Återhämtning som håller – hur det lilla, upprepade faktiskt kan bära långt.
Ett sätt som jag själv landar på – mitt i allt
Jag vet att jag så här års – särskilt från andra halvan av maj till en bra bit in i juni – ofta har fullt upp.
Det är mycket som ska avslutas, planeras eller bara hållas i gång lite till innan något slags sommarlugn infinner sig.
Som egenföretagare kan det också vara svårt att någonsin känna sig helt ledig – det finns alltid något att följa upp eller förbereda. Och även om jag längtar efter att landa, märker jag hur tempot ofta är högt i kroppen – som en inre rörelse som inte riktigt vill stanna.
De senaste somrarna har jag valt att inte checka ut helt. Istället arbetar jag ungefär två dagar i veckan så länge min dotter har sommarlov. Det ger mig både utrymme för vila och en lagom känsla av struktur – och jag trivs med det.
Och när jag känner att kroppen börjar tippa över i för mycket – då vet jag vad som hjälper. Ofta handlar det om något så enkelt som att lägga mig ner en stund på gräset – när jag märker att kroppen ber om en paus. Det kan vara hemma vid kolonistugan där vi bor nu på sommaren, eller i en park när jag är i stan.
Det är som om något i mig släpper taget så fort jag känner marken under mig. Jag ligger där, tittar upp på himlen, och låter andetaget hitta hem igen.
Det är min signal till kroppen: Nu får du vila. Du behöver inte hålla ihop allt just nu.
Vill du ha hjälp att pausa?
Ibland behöver vi stöd för att hitta in i stillheten.
Därför har jag en guidad paus – kort och kravlös – som du kan lyssna på direkt i mobilen.
Du behöver ett mjukt underlag och några kuddar, och en stund för dig själv.
Och det är ok att inte vara så himla aktiv hela sommaren. Bara för att det är sommar betyder det inte att du måste tacka ja till allt, orka lika mycket som andra, eller vara göra en massa saker bara för att solen skiner.
Du får landa i din egen rytm. Och du får börja precis där du är.
Vi fortsätter det här samtalet i juli. Då handlar det om vad som börjar röra sig när tempot sjunker – och vad som kanske vill få ta plats när stillheten blir större.
Tills dess: 💭 Vad skulle hända om du tog en liten paus redan idag? Dela gärna i kommentarerna.
Med värme
/Ann-Mari